Ni som redan har börjat planera vad ni skall göra med mina pungkulor kan sluta läsa här eftersom detta inte handlar om förhållanden mellan människor (vilket jag heller inte verkar vara världsmästare på!!) utan om förhållandet mellan ett företag och dess anställda.
Den genomsnitslige japanen jobbar åt samma företag hela sitt liv och anpassar sig efter hierarkin och antagligen aldrig ifrågasätter ledningen.... den genomsnitslige norrlänningen får lära sig jantelagen utantill speciellt "du ska int tro du ä bättre än nån annan"
Men är det verkligen så vi ska gå genom livet.....
Är det verkligen så fel att anse sig bättre på det man gör än den bredvid...
Jag håller helt och hållet med Jim Collins slutsats i "Good to great" att dessa chefer har lyckats föra dessa företag till oanade höjder lite på grund av att de inte tänkt på sig själva över huvudtaget utan på företaget.... men va fan de har ju nått toppen och kan koncentrera sig till 100% på företaget men för att orka komma dit så har de antaglligen ansett sig höra hemma där!
Fortsättning följer!.... även poängen..
Man lever bara en gång , håll samvetet rent , somna gott varje kväll . De räcker långt :)))))))
SvaraRadera