Hur jävla svårt kan det vara!!??

Att bestämma sig!!??
Att hålla sig till en plan!!??

När man äntligen har kommit på/betämt sig för en plan, en strategi ett mål helt enkelt, man känner sig nöjd och fokuserad..... äntligen har man kommit på DET!!

Det gäller helt klart både privatlivet och karriären mönstret är detsamma oavsett.
Man börjar känna sig nöjd efter att funderat och vänt och vridit livet/karriären ut och in i minsta detalj och kommit på hur man vill ha det/ska försöka få det, man har ett mål att sträva mot en strategi klar för hur det ska gå till!

Så händer det!!!

Något förändras på arbetsplatsen i regionen i företaget nån liten detalj bara eller något lite större så kan den väl utarbetade strategin det solklara målet helt vändas på ända.... eller man börjar trivas någon annanstans eller en kvinna korsar ens väg helt oväntat eller en som helt plötsligt väcker något nytt hos en...

Då är det inte så lätt längre!!!

Då måste ännu ett nytt beslut tas ska man helt ändra riktning eller fortsätta på den väg man för fem minuter sen var helt övertygad om att det var den rätta....

Skillnaden på folk...

Man möter ju en hel del människor på livets promenad, och om jag ska ta mig själv bara så reser jag en hel del i jobbet och möter väldigt många människor i jobbet och privat!
Men det är otroligt hur olika intryck dessa personer lämnar och då menar jag inte de personer man börjar umgås med på regelbunden basis (de tillhör en annan kategori) Det finns...... låt säga fyra personer för tillfället som dyker upp i min lilla hjärna för tillfället som har en permanent plats i mitt hjärta!! (3-1 till kvinnorna)

Person 1: En person som man springer på ibland, känner henne inte så väl (som jag skulle vilja) men det spelar ingen roll för det är så avslappnat när vi väl möts! vi har kanske inte så mycket gemensamt (vet inte) men det värmer mitt hjärta varje gång vi ses och det är en person man helt enkelt bryr sig om!!

Person 2: En herre som man heller kanske inte har så mycket gemensamt med men som man bara känner respekt för och trivs i närheten av! En typ som jag inte tror vet hur det är att vara spänd och dryg!!!

Person 3: En tjej från gamla tider som jag inte träffat på väldigt länge!! men som dyker upp ibland i cyberrymden och i skallen och har stampat fast ett avtryck som antagligen kommer att räcka till graven!

Person 4: En ny bekant som inte gör så mycket väsen av sig men som ändå har fastnat både på hornhinnan och djupt inne i hjärnan och troligen kommer att stanna där....

Detta är fyra exempel men det finns fler... men sen finns det människor man träffar varje dag i jobbet och privat som man knappt kommer ihåg namnet på!!

Jag har klubbat!!

Nej varken söta små sälungar eller toabesök!!
Misstänker att det jag menar stavas med C  alltså jag har i sällskap med ett gäng tokiga och underbara människor både fredag och lördag besökt några inte alltför vanliga krogar för mig Solidaretet, Hotellet och Collage (osäker på stavningarna) alltså inte The Doors, Barbeque eller The Dubliners... ni som är lite hemma i huvudstadens nattliv kan nog hålla med om att det är en viss skillnad på nämda ställen!!
Till saken hör ju också att när jag kliver upp på ett dansgolv på en krog så är det egentligen dax att gå hem! för då brukar alkoholintaget ha varit mer än nog, men i helgen så var det bara för att det var så jä... roligt!! (Ok det var E N´s fel/förtjänst att det började)
Även om musiken inte var direkt i min smak den mesta av tiden och bitvis riktigt dålig så var det helt okej hela tiden.

Finns risk för upprepning!! :-))

Att vara trogen kanske är en trygghet!!??

Hur många svenska chefer är trogna, hur många har endast en arbetsgivare på cv´n...
Kan det rentutav vara nyttigt att flörta lite med andra eller till och med byta helt om så bara för ett tag...
Men å andra sidan så måste väll en trogen anställd vara en tillgång och ett bevis på att företaget gör det mesta rätt men vad är skillnaden mellan en trogen tillgång och en lydig ja-sägare...
Ställer mig då frågan när går man från att vara en trogen tillgång till att bli en obekväm belastning... för jag är rädd för att steget ibland inte är så långt, i och försig så är steget ännu kortare mellan lydig ja-sägare och obekväm belastning men tillbaka till tillgång och belastning, om nån sägs vara en tillgång bör då inte denne ha rätt att ställa krav på att få den uppbackning som krävs och att även den måntaliga pengen motsvarar ansvar och arbetsbelastning eller är det då du börjar närma dig obekväm belastning...

Blev varken slut eller poäng nu heller känns det som, bara fler frågeställningar!

Måste man verkligen vara trogen!!??

Ni som redan har börjat planera vad ni skall göra med mina pungkulor kan sluta läsa här eftersom detta inte handlar om förhållanden mellan människor (vilket jag heller inte verkar vara världsmästare på!!) utan om förhållandet mellan ett företag och dess anställda.
Den genomsnitslige japanen jobbar åt samma företag hela sitt liv och anpassar sig efter hierarkin och antagligen aldrig ifrågasätter ledningen.... den genomsnitslige norrlänningen får lära sig jantelagen utantill speciellt "du ska int tro du ä bättre än nån annan"
Men är det verkligen så vi ska gå genom livet.....
Är det verkligen så fel att anse sig bättre på det man gör än den bredvid...
Jag håller helt och hållet med Jim Collins slutsats i "Good to great" att dessa chefer har lyckats föra dessa företag till oanade höjder lite på grund av att de inte tänkt på sig själva över huvudtaget utan på företaget.... men va fan de har ju nått toppen och kan koncentrera sig till 100% på företaget men för att orka komma dit så har de antaglligen ansett sig höra hemma där!

Fortsättning följer!.... även poängen..