Ibland står sanningen mitt framför dig och örfilar dig! men lika förbannat kan du inte se den... eller... väljer att inte se den....
Okej om du inte ser den det kan säkert ha en hel del orsaker... det kan vara för bra för att vara sant, vilket kan stämma eller så finns det hindret bara i hjärnan som ett hjärnspöke, men då är vi på gränsen till vad vi väljer att inte se... så varför väljer vi att inte se en sanning som vi så gärna vill se om det nu är så att den skulle finnas där... en lämplig förklaring är dåligt självförtroende (om det skulle gälla undertecknad så lever han inte direkt som han lär) eller kan det vara en undermedveten handling för att skydda sitt inre eller för att det egentligen inte är det vi vill....eller borde... Men det kan också finnas en rädsla för att förlora något... som man inte har, men har en bit av, men är det verkligen så att man då ska nöja sig med att ha en liten bit istället för att ge sig efter hela kakan... med risk att förlora den lilla bit man har....
Man får ju helt klart väga riskerna mot varandra. Pros and cons. Tror man att man kan man klara av att vara utan den lilla biten, go for it! Annars är det nog bara att bita ihop och vara nöjd med det man får. Iaf för stunden, kanske vänta på att bli modigare/tuffare/what ever under tidens gång...
SvaraRaderaJump!!!
SvaraRadera